2013, vilket år!

2013, what a year. It feels like it both has gone by fast and slow. With a lot of ups and downs. It didn’t quite started out as I had hoped, my plans were to move to Edinburgh and study in February. Instead I got sick, and instead of staying in Edinburgh I spent most of the first month of the year in the hospital. I struggled to get well again and I found the energy to fight the battle in my family. They were my biggest support during that time and I just want to thank them for being there for me every time of both the day and night. After I got diagnosed with bipolar I could finally understand why I’ve been feeling the way I have for many years and it was a bit of relief. It was nice to finally understand how I work and why I feel the way I feel sometimes. I finally got the help I needed and could start to put some things behind me, and today I feel so much better. I got so crushed when I had to cancel my trip to Edinburgh, little did I know that I would actually move there and start studying in September.

In May everything turned and I started to feel happy again. Stuart came and celebrated Valborg with me and my friends. In June both my brother and my cousin graduated from college and I’m so proud of both of them. My dad, brothers and I have always talked about going somewhere together, and this year we finally did it! We spent one week, just relaxing and having fun in Turkey. It was a really good week and I’m so glad that we finally went!

The 1^st of July Stuart came over to Sweden for two weeks! And it was two wonderful weeks, full of picnics, days on the beach, dinners, friends and the festival in Landskrona. I don’t know how many donuts we had, haha. We also went on a weekend to Ven, our first proper holiday, just us two. We were so lucky with the weather, it was sunny and warm every day. We had a lot of ice cream, biked around the iland and dinners and drinks in the sunset.

The rest of the summer I was just working, both in a restaurant on Ven and at Jysk, saving up money for the big move to Scotland. I said my goodbyes to my family and friends and on I went. It was a big step for me, to move to another country but it was the best decision I ever made. I really love living with Stuart and we’ve had some wonderful months together. To wake up every morning next to the man I love and to kiss him good night every night before we go to sleep, it is heaven.

In September I started studying English at Kaplan. I met so many new people from all over the world. All the parties, lunches, teas and gossip I’ll never forget. We had a blast together! I can’t wait to see everyone in Berlin next year, or wait, this year. It. Is. Going. To. Be. Awesome. In November mum came to visit, she spent 5 days here with us. And she was here to celebrate my birthday! It felt so good to hug my mum again.

December was a bit of a sad month, almost everyone I met in school went home. But we ended it with an awesome Lucia party at Annas place, where we got drunk of “Glögg” and saw a “lussetåg”. December was not just sad, because my grandparents came over to visit! We had a really good weekend together with dinners and shopping.

Stuart and I celebrated our first Christmas together. We were both a bit sick but we had a good Christmas anyway with lots of cuddling up in the couch. I made a late Christmas dinner a couple of days after Christmas and we invited over Sascha and her boyfriend.

Then came new years eve, the end of 2013 and the start of 2014. I wonder what 2014 will bring, hopefully lots of laughter, happiness, well being, good moments and time with my family. I got a feeling that 2014 is going to be a good year!

2013, vilket år. Det känns som det bade har gått snabbt och långsamt på samma gang. Med mycket upp och ner gångar. Året började väll inte riktigt som jag hade tänkt mig, mina planer var att flytta till Edinburgh och börja plugga I februari. Istället blev jag sjuk, och istället för att spendera min tid I Edinburgh spenderade jag mestadels av tiden på sjukhuset. Jag kämpade för att bli frisk igen och styrkan till att kämpa fann jag i mina nära och kära. Dem var mitt största stöd under den tiden och jag vill bara passa på att tacka dem för att de fans där för mig, dag som natt. Efter min läkare fastställde diagnosen bipolar kunde jag äntligen förstå varför jag mått som jag mått under de flesta av mina år och det var en liten lättnad för mig. Jag fick äntligen den hjälp jag behövde, jag kunde börja jobba med mig själv och lägga visa saker bakom mig, och idag mår jag så mycket bättre. Jag blev helt förkrossad när jag fick ställa in min resa till Edinburgh, inte visste jag att jag ändå skulle flytta dit i September.

I Maj började allting vända och jag började känna mig lycklig igen. Stuart kom och hälsade på och vi firade Valborg tillsammans med mina vänner. I Juni tog bade min lillebror och min kusin studenten och jag är så stolt over dem båda. Min pappa, mina syskon och jag har alltid pratat om att åka utomlands tillsammans och i Juni gjorde vi äntligen den resan vi alltid har pratat om. Vi åkte till Turkiet en vecka, och det var en härlig vecka vi hade tillsammans. Sol och bad, goda middagar och massa slappande. Jag är så glad att vi åkte!

Den 1a Juli så kom Stuart till Sverige och stannade i två veckor! Vi hade två underbara veckor tillsammans fyllda med picnickar, dagar på stranden, middagar, vänner och festivalen i Landskrona. Jag vet inte riktigt hur manga munkar vi åt, haha. Vi åkte även over till Ven för en weekend och det var vår första ordentliga resa tillsammans, någon annan stans, bara vi två. Vi hade verkligen tur med vädret, solen sken och varmt och skönt var det! Vi åt massor av glass, cyklade runt ön och åt middagar och drack drinkar i solnedgången.

Resten av sommaren jobbade jag mest, både på Turistgården på Ven och på Jysk i Landskrona, för att spara ihop pengar till den stora flytten till Skottland. Jag sa Hej då till både vänner och familj och sen flög jag iväg mot nya äventyr. Det var ett stort steg, att flytta till ett annat land, men det var det bästa valet jag någonsin gjort. Jag älskar verkligen att bo med Stuart, och vi har haft några underbara månader tillsammans. Att vakna upp bredvid mannen jag älskar varje morgon och att kyssa honom god natt varje kväll innan vi somnar, det betyder allt för mig.

I September började jag plugga Engelska på Kaplan. Jag träffade så många nya människor från hela världen. Jag kommer aldrig glömma alla fester, luncher, te och skvaller. Vi hade så kul tillsammans! Och jag kan inte vänta tills vi alla ses igen i Berlin nästa år, eller ja, detta året. Det. Kommer. Bli. Grymt. I November kom mamma på besök och stannade här i 5 dagar, hon spenderade även min födelsedag med mig. Det kändes så skönt att äntligen få krama om min mamma igen.

December var en lite sorglig månad, för nästan alla jag träffat i skolan åkte hem. Men vi avslutade det med en grym Lucia fest hos Anna där vi blev fulla på glögg och såg ett Lucia tåg. December var inte bara sorgligt, för min mormor och morfar kom på besök. Vi hade en jätte mysig weekend tillsammans med massor av middagar och shopping.

Stuart och jag firade vår första jul ihop. Vi var både lite sjuka så det blev en lugn och riktigt mysig jul. Jag lagade en sen julmiddag några dagar efter jul och vi bjöd över Sascha och hennes pojkvän på vin och mat.

Sen kom nyår, slutet på 2013 och början på 2014. Jag undrar vad 2014 har att erbjuda. Förhoppningsvis massa skratt, lycka, välmående, resor, underbara stunder och tid med min familj. Jag har en känsla av att 2014 kommer bli ett bra år!

Massor av kärlek X