Allt och ingenting

Mitt i min dunderförkyldning bestämmer min hjärna sig för att gå på högvarv. Jag har alltid varit dålig på att ta det lugnt, det är inte riktigt min grej. Alltid ska något göras, planeras, pluggas. Alltid finns där någonstans att vara och är jag inte där och överallt så kanske jag missar något. Jag har lovat min kära Stuart att jag inte ska lämna lägenheten, med undantag för att gå till affären som ligger tvärs över gatan. Det är inte det att han vill låsa in mig i lägenheten, men han vet hur dålig jag är på att just vila och vila är vad jag behöver just nu för att rida ut den här jäkla förkyldningen. Fast jag vill så mycket, min hjärna vill så mycket. 

Jag är en ganska kreativ person och det har jag nästan alltid varit och jag kan slå vad om att om jag haft min laptop här nu så hade jag lätt kunnat skriva ett hundra tal sidor på min bok, mina tankar bara rusar! (Plus att jag skriver snabbt som satan). Det är det här jag älskar med att ha bipolär, flowet. Flowet som kommer med hypomanin, man blir så kreativ och allt går så bra! Man vill göra allt, vara överallt! Storslagna planer.

"Jag vill höst shoppa, kanske ska jag rensa ur min garderob? Oh så snygga stövlar, dom vill jag ha!Jag ska måla, måste köpa ett stativ. Skriva bok, min bok kommer bli superbra. Jag ska bli känd författare. Jag måste söka in till universitetet, färga håret, kanske ljusbrunt? Jag ska börja läsa filosofie, bli mer allmänbildad. Resa jorden runt! Var ska jag börja? Var vill jag resa? Jag vill överallt, varenda liten vrå ska jag se! Allt ska jag uppleva. Sen ska jag skriva en bok om det också. Köpa en dyr systemkamera, bli fotograf. Köpa apelsinjuice, just det, det var det jag skulle."

Sådär snurrar min hjärna, runt runt runt. Men just nu behöver jag ta det lugnt, det är jätte svårt, när man vill så mycket. Men just nu behöver jag göra ingenting.